Inget huvudområde.
Kursen ingår i grundlärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6.
Kursen syftar till att studenterna ska tillägna sig en kunskapsbas i geometri, sannolikhetslära och statistik och kunna använda begrepp från denna som redskap i en undervisning som präglas av interaktion mellan matematik och vardag.
Studenterna ges möjlighet att fördjupa sin förmåga att tänka kring relevanta geometriska begrepp och samband dem emellan samt problematisera och tolka centrala ämnesdidaktiska begrepp i grupp. Vidare tränar studenterna sin förmåga att lösa problem samt utföra klassiska geometriska konstruktioner och olika laborativa moment som kan öka förståelsen för geometri och inspirera till en kreativ undervisning.
Olika digital teknik används, dokumenteras och reflekteras över inom ämnesområdena geometri, sannolikhet och statistik.
Studenterna lär sig analysera och bedöma elevers kunskapsutveckling utifrån elevlösningar och dokumentera utvecklingen med utgångspunkt i aktuella kunskapskrav i kursplanen.
I kursen bearbetas och fördjupas studenternas erfarenheter från verksamhetsförlagd utbildning.
Efter avslutad kurs ska studenten kunna
- identifiera och definiera relevanta geometriska begrepp samt redogöra för hur elevers begreppsförståelse och förmåga att hantera terminologi och symboler inom geometri utvecklas i funktionella sammanhang
- med stöd av styrdokument, didaktiska texter, elevintervjuer och klassrumsobservationer, planera, presentera, analysera och värdera undervisningssekvenser med geometriska öppna problem och laborativa aktiviteter, som är utvecklande för alla elever
- identifiera och analysera innebörden i begrepp som tillhör sannolikhetslära och statistik, utföra enkla sannolikhetsberäkningar, presentera statistiska material grafiskt, beskriva, förklara och använda lägesmått och spridningsmått samt värdera stickprovsmetoder och diskutera olika typer av tolkningsfel samt rapportera en statistisk undersökning och ge exempel på hur statistik kan integreras med olika skolämnen
- använda digital teknik som verktyg för såväl det egna lärandet som för undervisning inom geometri, sannolikhetslära och statistik
- analysera elevers kunnande och bedöma deras kunskapsutveckling utifrån skolans styrdokument samt kunna diskutera formativ och summativ bedömning utifrån ett elevperspektiv
Kursen innehåller varierande arbetsformer som kan utgöras av arbete med digitala medier, grupparbeten/diskussioner, responsarbete, seminarier och föreläsningar. Kursens genomförande bygger på att studenterna deltar i ett gemensamt kunskapsbyggande med kurskamrater och lärare genom att aktivt bidra med egna erfarenheter, reflektioner, tolkningar och perspektiv. Studenterna förutsätts ta egna initiativ till responsarbete och arbetsmöten av olika slag.
En individuell skriftlig tentamen prövar studentens kunskaper i geometri, sannolikhetslära och statistik.
Individuellt presenterar studenten muntligt och skriftligt hur laborativt arbete och kreativa uttrycksformer stödjer språk- och kunskapsutveckling och ger en ökad förståelse för begreppsbildningen inom geometri. Arbetet skrivs som ett paper och kopplas till relevant forskningslitteratur.
I grupp planerar och utför studenten en statistisk undersökning med anknytning till hållbar utveckling. Undersökningen redovisas skriftligt och muntligt med digital teknik. Estetiska uttrycksformer ska användas.
Studenten utarbetar i grupp en bedömningsmatris, som kan användas för formativ bedömning inom geometri, sannolikhetslära och/eller statistik och analyserar med hjälp av den ett antal elevarbeten. Resultaten av analysen presenteras vid ett seminarium.
Betygskriterier delges av kursledaren vid kursstart.
Furness, Anthony (1988). Mönster i matematiken. Stockholm: Ekelunds förlag (80 s)
Furness, Anthony (2001). Matematiken tar form. Stockholm: Ekelunds förlag (135 s)
Gennow, Susanne & Wallby, Karin (2010). Geometri och rumsuppfattning. Göteborg: NCM (267 s)
Grevholm, Barbro (red.) (2012). Lära och undervisa Matematik. Från förskleklass till åk 6.. Stockholm: Norstedts (320 s)
Kiselman, Christer & Mouwitz, Lars (2009). Matematiktermer för skolan. Göteborg: NCM (312 s)
Nämnaren – TEMA (2002). Uppslagsboken. Göteborg: NCM(110 s)
Pettersson, Astrid m.fl. (2010). Bedömning av kunskap - för lärande och undervisnng i matematik. Stockholm: PRIM-gruppen(104 s)
Skolverket (2000), Analysschema i matematik för åren före skolår 6. Stockholm: Lärarhögskolan i Stockholm, PRIM-gruppen (s 20-25, 37-38) (7 av 44 s)
Webb-adresser för info om matematik:
www.skolverket.se
www.ncm.gu.se Aktuella artiklar med geometriinnehåll ur Nämnaren
www.curriculum.edu.au/maths300/
Egen sökning av aktuella forskningsrapporter och didaktiska artiklar relevanta för kursen samt utvalda artiklar om bedömning
Valbar litteratur:
Häggmark, Per (1989). Laborativ geometri. Lund: Studentlitteratur (208 s)
Johnson-Höines, Marit (2002). Matematik som språk. Malmö: Liber (210 s)
Lindström, Lars och Lindberg, Viveca, (2008). Pedagogisk bedömning. Stockholm: Stockholms universitets förlag (255 s)
Skott, Jeppe; Hansen, Hans Christian; Jess, Kristine & Schou, John (2010). Matematik för lärare Grundbok 1. Malmö: Gleerups förlag(390 s)
Skott, Jeppe; Hansen, Hans Christian; Jess, Kristine & Schou, John (2010). Matematik för lärare Grundbok 2. Malmö: Gleerups förlag(426 s)
Ulin, Bengt (1996). Engagerande matematik. Genom spänning, fantasi och skönhet. Stockholm: Ekelunds förlag AB (89 s)
Ulin, Bengt (2003). Matematik och musik. Ekelunds förlag (50 s)
Wyndham, Jeremy (2003). How Long Is a Piece of String? More hidden mathematics in everyday life. Robson Books (175 s)
Studenterna får inflytande i undervisningen genom att det kontinuerligt under pågående kurs ges möjlighet till återkoppling och reflektion över kursens innehåll och genomförande. Kursen avslutas med en individuell, skriftlig kursvärdering utifrån kursens syfte och mål. Dessa kursvärderingar ligger till grund för den återkoppling kursledaren och studenterna/kursdeltagarna gör i anslutningen till kursens avslutning.